tisdag 23 september 2014

Sagan om den viktiga dagen

Igår hade jag en dröm som var sann och gick i uppfyllelse. Men dagen blev inte så som jag hade tänkt mig, skräckfull men underbar. En enögd man som jag aldrig vill träffa igen, lortiga grisar överallt och en vacker kvinna som jag nu har glömt bort. 
       En städare är verkligen inget jobb som man drömmer om. Jag måste försörja mig själv och alla andra i min närhet, alla i min familj och min blivande hustru. Jag jobbar från klockan fyra på morgonen till klockan tolv på natten varje dag, även på fredagskvällarna och helgerna. Idag är däremot den dagen där jag äntligen får vila. Jag kommer ha tid att fira tvåårsdagen med min älskade flickvän och det kommer bli en succé! Jag har bestämt mig för att laga min mormors specialitet. Allt måste vara perfekt idag. Det är denna dag som allt kommer förändras. Jag ska fria till henne.
       Jag har precis lämnat min älskling vid Örebro universitet och nu ska jag hem och ta ett bad med ett glas vin, livet kan inte kännas mer underbart. Det är ett par kilometer från universitetet till mitt hus och när jag snart är framme vid huset kommer jag på att jag måste handla. Jag har ju ingenting att laga på! Jag vänder om och ser huset bakom mig några meter ifrån. Jag tänker på badet som jag hade längtat efter hela vägen hem. Äsch, tänker jag. Jag kommer ha tid att bada och ta det lugnt lite senare.
       City Gross är inte mitt favoritställe att handla, tomt och ganska kusligt men deras kött är av bra kvalité som man måste ha, speciellt denna dag. Jag rusar till köttet för att få det bästa som finns kvar och så står jag där, andfådd och svettig framför tomma kylskåp där massor av kött en gång i tiden har legat. Jag stirrar och stirrar. Var kan all kött ha tagit i vägen? Jag går ut från City Gross besviken och orolig, men plötsligt ser jag en stor, tjock enögd man framför mig som håller i flera kassar med kött. Jag går fram till den enögda mannen och hälsar vänligt och frågar vad han ska göra med köttet. Då svarar han att han ska äta köttet själv, såklart. Han tycker att det är väldigt synd att det inte fanns människokött som han brukar äta. ”Men du ser ju riktigt smarrig ut” säger han dräglandes och stirrades på mig. Häpen och rädd står jag där och vet inte vad jag ska göra. Det enda jag tänker på är att fly. Jag ser hans hand röra sig mot sina byxfickor som är fulla med grejer. Jag reagerar snabbt och slår till hans hand som är i byxfickan och då ser jag att han håller i en fickkniv. Rädslan tar över mig men jag vet att jag behöver göra någonting innan det är försent. Jag tar tag i honom och slänger honom mot väggen. Jag springer mot bilen, öppnar dörren och slänger mig in så snabbt jag bara kan.
       Jag är skräckslagen men jag får inte glömma bort att det är en stor dag. Jag vill hem, ta ett bad och glömma bort det som just hände men plötsligt så ringer mobilen. Jag tar upp mobilen med mina darrande händer och svarar. Det är min chef. Hon vill att jag ska åka till Risbergska skolan för att städa där. De har ont om människor som jobbar idag och man får dubbelt så mycket lön om man ställer upp. Det enda jag känner för är att åka hem men för pengarnas skull bestämmer jag mig för att åka till Risbergska skolan.
       Det är någonting väldigt konstigt med Risbergska skolan idag. Det ser tomt ut men det stinker lortiga grisar. Det står en grabb med en hund några meter ifrån. Jag går fram till honom och frågar vad som har hänt. Han berättar att han är en av eleverna på Risbergska skolan som inte längre är en skola utan ett område där kvinnan Klara kan ha sina djur. Klara har förgiftat nästan alla elever och tvingat dem att köpa en gris till henne för att få botemedlet. Grabben är den enda kvar på skolan och han har en lösning för att stoppa henne, som han inte vill göra själv. Han ber mig att stoppa henne genom att skrämma livet ur henne med sin hund som hon är livrädd för. Eleven säger att hon
måste lova mig att aldrig svika mig. Grabben vill inte göra det för att han älskar henne så jag måste göra det åt honom.
       Jag går mot skolan. Jag ser henne med en dryck i handen i väntandes på att jag ska dricka. När jag börjar närma mig henne ser jag hennes ansikte. Hon är väldigt vacker fastän hon ser förskräckt ut med hennes darrande kropp som om hon aldrig hade varit rädd förut. Hon skriker och säger att hon kan göra vad som helst om jag får bort hunden så långt bort det bara går. Jag berättar för henne att hon måste lova att lyda mig om hon vill att hunden ska försvinna från hennes synhåll. Hon svär genast på att hon ska lyda mig och därefter bjuder hon mig på en fin lunch. Efter den fina lunchen berättar Klara att hon är förälskad i mig. Det är svårt att motstå hennes vackra ord och hennes blåa ögon som vill att jag ska stanna. Hon äger även en förmögenhet vilket skulle göra att jag aldrig skulle behöva städa igen men efter ett tänkande så bestämmer jag mig för att åka hem och låtsas som att jag aldrig hade träffat henne. Jag berättar mitt beslut för henne och hon blir genast ledsen och förtvivlad. Eleven som älskar henne blir förbryllad och arg så han puttar ner mig bland alla grisar.  
       Äntligen är jag snart hemma som jag har längtat efter en hel dag men jag vågar inte kliva ut från bilen för att jag är lerig och äcklig. Jag är orolig att människor ska bli livrädda och tro att jag är ett lermonster. Älsklingen väntar hemma på mig. Jag ser fruktansvärd ut just nu. Jag går ut och går till dörren för att knacka på men ingen öppnar. Efter ett par minuter öppnas dörren. Hon står framför mig vacker, som hon alltid är. ”kan jag hjälpa dig med något?” frågar hon med en artig röst som om jag är en främling. Jag försöker förklara för henne att jag är hennes älskade pojkvän men hon vägrar tro mig. Till slut tar jag fram min förlovningsring och går ner på knä. ”Är det verkligen du?” frågar hon. ”Ja” svarar jag.


1 kommentar:

  1. En väldigt spännande berättelse! Det var lätt att förstå att händelserna kommer från "Odysseus" och man får en bild framför sig när man läser, jättebra! Vid några tillfällen var det lite svårt att hänga med i texten på grund av att det var lite "hoppigt", annars tummen upp! :)

    SvaraRadera