Sagan om Tim

Det var länge sen Tim hade varit i Örebro, drygt tio år sen om han inte mindes fel. Nu hade han i alla fall kommit tillbaka, en sensommardag som denna, för att besöka en klassåterträff. Temat var maskerad, men han hade inte någon som helst aning om vad han skulle klä ut sig till. I inbjudan stod det klart och tydligt, ”din kostym ska göra dig oigenkännlig”. Lättare sagt än gjort. Nu stod han i alla fall vid ingången till en källare vid hans gamla gymnasieskola, tydligen skulle det finnas några personer som kallade sig själva för Hades. De skulle förhoppningsvis kunna ge Tim några råd om vad han skulle göra. Med en ICA-kasse i sin vänstra hand gick han sakta ned för trappan, ned till Hades.

När han hade öppnat den rostiga dörren och gått in tog han upp innehållet i kassen och öppnade locket på burken som han precis tagit upp. Genast fylldes rummet av en stark lukt av blod, för det var just det, grisblod som de ville att man skulle offra om de skulle ge en råd. Strax syntes flera vitklädda människor träda fram men som Tim hade förstått det så skulle den äldsta av dem dricka först, därför var han tvungen att hindra de som rörde sig mot blodet innan ledaren för Hades själv hade druckit. När Hades ledare hade sörplat i sig en del av blodet kom han fram till Tim och sa: ”Gå till leksaksaffären på Drottninggatan och välj en kostym, sedan måste du skynda dig dit du ska, men du måste akta dig för att bli lockad av saker längs vägen.” Sedan var han och de andra spårlöst försvunna. Med en kall kår ilande längs ryggen gick Tim tillbaka ut i den friska luften och tog ett par djupa andetag. Nu var det väl bäst att han skyndade sig så att han skulle hinna, tänkte han.

Efter att ha frågat en kort gråhårig tant om vägen till leksaksaffären var nu Tim äntligen framme. När han hade hittat hyllan med maskeradkläder valde han en Batmandräkt. Kanske var det fantasilöst, men han hade inte mycket tid kvar innan han skulle träffa sin gamla klass och den här kostymen skulle definitivt göra honom oigenkännlig. Tim trodde till en början att han var helt själv där inne. Sen såg han en pojke som sprang runt med ett cyklop och en snorkel på huvudet. När pojken sprang förbi Tim såg han något sticka ut från hans mun. Han följde undrande efter pojken som stannade vid hyllan för dockor. Där stod han och slet ut barbiedockor från deras förpackningar, bet av deras huvuden och slet loss deras armar, sedan stoppade han dem i munnen och tuggade så det stod härliga till. Tim skakade på huvudet, lika bra att gå härifrån innan pojken skulle se honom. Han betalde sin kostym och skyndade sig mot restaurangen där återträffen skulle hålla till.

Längs vägen sprang Tim in på en av McDonalds toaletter och bytte om, men när han klev ut från den hamburger osande snabbmatskedjan var det som att något drog honom tillbaka. Doften var helt underbar och fick hans mage att kurra. Hur länge sen var det han hade ätit egentligen? När han vände sig om kände han ett sug i magen av hunger. Visst skulle han hinna med att köpa en eller två hamburgare. Han tittade på den stora tickande klockan på väggen. Det fanns inte en chans i världen att han skulle hinna, inte när kön ringlade sig ända ut mot ingången. Fast det skulle vara gott ändå, tänkte han. Tim ställde sig i kön och kände återigen hur magen mullrade, han måste hinna, han bara måste. Sedan slog det honom och en röst i bakhuvudet dök upp. ”Akta dig för att bli lockad av saker längs vägen.” Han hade nästan glömt att det var just det här som inte fick hända. Med en massa tankar snurrandes i sitt huvud backade han sakta ut från McDonalds och när han hade kommit ut i den friska luften vände han sig snabbt om och skyndade sig bort mot återträffen.

Med inbjudan i handen stod nu Tim utanför restaurangen där alla skulle samlas. Innan han gick in satte han på sig masken för ansiktet och rättade till byxbenen. Han öppnade dörren och gick in, framför honom stod redan tio personer och deras ansikten vändes mot honom. Ingen person var den andra lik och han hade väldigt svårt att uppfatta vem som var vem av sina gamla klasskamrater. Plötsligt var det någon som knackade honom på axel och när han vände sig om stod där en pirat med låtsas skägg och hatt.

”Välkommen!”, sa personen och gav Tim ett glas med Champagne liknande dryck.

”Är det alkohol?”, frågade Tim och tittade skeptiskt på innehållet i plastglaset. ”Du vet, jag dricker inte alkohol, inte efter den där festen som vi i klassen hade efter studenten i Stadsparken. Jag kommer aldrig glömma när jag klättrade upp i ett av träden och tappade min mössa i ån.” han skrattade åt sig själv.

”Men herregud, du är ju Tim! Kände knappt igen dig under den där dräkten!”, piraten skrattade och efter ett tag fick Tim reda på att det var Sofie. Tillsammans gick de till resten av klassen och hela kvällen skrattade de så de fick ont i magen. Ändå fast det var flera år sen han hade varit i Örebro och umgåtts med sin gamla klass så kändes det just nu som att han aldrig hade lämnat stället.