Sagan om Lars-Åke

Av alla de svenska fiskegubbarna, som deltog i höstfisket kring Nora, var det ingen som fick så långt hem som Lars-Åke. Han hade blivit informerad om att ifall han deltog i fisket, skulle det dröja en lång tid innan han kom hem till sitt ålderdomshem, där han var kung, och där han hade en gammal gumma och en 45-årig son.

Klockan var åtta och det var dags att bege sig hemåt för Lars-Åke och hans fiskepartner som Lars-Åke inte kom ihåg namnet på. De hade fått upp 2 gäddor och en gös under eftermiddagen. När de hade kommit mitt ut på sjön, alltså halvvägs iland så dog motorn omedelbart. Soppatorsk var det visste Lars-Åke eftersom att de hade använt halva tanken som tändvätska när de grillade mitt på dagen. Inga åror hade de heller eftersom att de hade använt dem som ved. Där satt de två gubbarna ensamma mitt ute på sjön drivandes emot närmaste ö.

Gammelälgens Land

När de kom iland på en ö så sökte de efter två små granar som de kunde använda som paddlar. De hittade en grotta, i grottan så låg ett par åror bland massa människors ben. De två gubbarna gick då in i grottan för att hämta dem. När de skulle ut ur grottan med sina nya åror så stod en gigantisk, uråldrig, enögd älg vid utgången. Älgen åt upp Lars-Åkes fiskepartner i en tugga och lade sig sedan och sov pladask och blockerade utgången. Lars-Åke sökte igenom grottan och hittade fyra älgkalvar längst inne i grottan och annars bara massa människors ben. Lars-Åke tog det vassaste benet han hittade och smög fram till älgen och högg benet i älgens enda öga. Älgen skrek som en älg brukar göra när den blir huggen i ögat och så klampade den omkring vid utgången. Lars-Åke tog och knuffade fram en älgkalv och gömde sig bakom, Gammelälgen sniffade snabbt på kalven och släppte förbi den och Lars-Åke. Lars-Åke tog med sig den närmaste grenen han hittade på vägen mot båten. När han väl var i båten så började han paddla bort från ön. När Lars-Åke hade kommit bort en lång bit ifrån ön så kunde han inte låt bli att håna Gammelälgen. Han skrek åt honom att han hade fått vad han förtjänade. Då rusade Gammelälgen ner till stranden och ryckte upp ett träd och slungade iväg det mot skeppet. Den landade framför båten och svallvågorna drev den tillbaka mot land. Lars-Åke fick ro som aldrig förr för att inte driva iland igen. När han hade kommit dubbelt så långt ut som sist så skrek han:

- Om någon av dina kalvar någonsin undrar vem som tagit ditt sista öga så säg till dem att det var Lars-Åke!

Älgen brölade tillbaka som svar och tog ett ännu större träd och slungade det emot båten men denna gång så landade den bakom båten och svallvågorna förde Lars-Åke in emot land.

Kylla och Arybdis

Lars-Åkes sista hinder var att åka igenom ett sund. De två missfostren Kylla och Arybdis bodde på varsin klippa i det trånga sundet. Kylla låg på en lodrät klippa och lät som en döende hund. Hon hade sex långa halsar och på var hals ett äckligt huvud. Så fort man kommer nära Kylla brukar hon stjäla något. Mitt emot så stod ett äppleträd och vid dess rot så låg Arybdis. Arybdis var en meningslös varelse som sög in sjövatten tre gånger om dagen och spydde ut det tre gånger. När Lars-Åke passerade sundet så tog Kylla hans gren, hatt, fiskespö, fiskar och motor. Lars-Åke hade nu inget kvar. När Lars-Åke kom in i land så vandrade han genom Noras tomma gator emot ålderdomshemmet.

Gamlingarnas Land

Lars-Åke var nu på sin hemmaplan, i sitt rike, på ålderdomshemmet. Han hittade snabbt sin gamla gumma på deras rum. Gumman kände inte igen Lars-Åke, gumman hade glömt bort honom på de senaste timmarna. Lars-Åke var tvungen att bevisa att han var den som hon mindes honom att vara.

- Hur kan jag veta att det är du? sade gumman

- Jag vet var du gömmer dina pengar, svarade Lars-Åke.

Så gick Lars-Åke fram till sängen och kände under madrassen och drog fram en bunt med sedlar. Då visste gumman att denna gubbe var hennes gubbe och så levde de lyckliga tills pengarna tog slut.