Sagan om Märta

Dagarna passerar fort. Midsommarens afton andas alldeles allena. När solens färger fläktar fint från fönstret, skakar ringklockan rummet som sover sött.

–    Nu är det dags! ropar Märta med en ljuvlig ton och hissar ner gardinerna.

–    Nej! Vi vill sova mer, utropar Jesse och Sofie.       

–    Idag ska vi fira den eviga solen för första gången i Örebro, med vår lilla yacht som ligger vid Kvarnviken i Vällingby, svarar Märta artigt. 

     Alla reser upp och gör sig redo för båtturen till Örebro så snabbt som möjligt. Märta är alltid en person som konkurrerar med alla om att vara färdig först, med tanke på att hon idrottar mycket. För Jesse och Sofie så verkar de inte rätt så uppladdade inför resan i jämförelse med Märta. Hädanefter överraskar Johan, hennes make, med röda rosor i handen. Medan de tar farväl lastar Jesse och Sofie in resgodset. Klockan är runt åtta på morgonen.

-         Här så får du min lyckoring, säger Johan till Märta.

-         Men kom igen, skynda på! skriker Jesse upprört.

     Mot eftermiddagen intill Eskilstuna känner Märta doften av grill från vitt skilda håll i området. Efteråt märker hon att denna sommardag går mot sin slut när mörka moln framträder på himlen. Nu hörs regnet smattra så envist mot yachten. Jesse ber Märta och Sofie komma inomhus och därefter ökar han på hastigheten, så att de kommer i lä. Men strax därpå är stormen över dem, och då inträffar en hemsk händelse när de når Hjälmaren.

     Vattnets strömmar drar Märta till en obekant ö. Efter två långa dagar vaknar Märta med ett trött ansikte.

-         Var är jag? viskar Märta.

-         Jag hittade dig livlös vid stranden efter stormens utbrott, svarar Alexander som är chef i Vinöns Nya café.

Hon låter inte blicken ändra på sin riktning utan vill enbart titta på hans blå ögon som tindrar. Han hör hennes mage kurrar, då går han och lagar mat åt henne. Dessutom erbjuder han Märta alla bekvämligheter i huset, inklusive sitt eget rum. Klockan är halv tio på kvällen. Märta sover och sin kropp är djupt avslappnad. Alexander är fortfarande i köket och bakar kanelbullar som ska säljas i kafeterian. Senare slår han på radion som ligger på bordet och plötsligt sänds nyheterna. “Ett vittne berättar att en liten sportbåt i Hjälmaren hade kommit i hög fart, sedan ska den ha krockad med en annan”. ”Ett par som var ombord räddades av räddningstjänsten, fast en ung kvinna saknas fortfarande”. Alexander blir fundersam om Märta har någon anknytning till olyckan.  

     På morgondagen hörs vinden svaja fram och tillbaka utanför huset, som är omgiven av stora träd och vackra blommor. Alexanders goda hjärta vill inte att Märta ska frysa då hon sover. I det stora rummet tänder han elden på härden. Känslan av samhörighet att tycka om någon och senare förhoppningsvis kunna älska får han, när han tittar på henne.  En känsla av tro, hopp och kärlek. Huset fylls av glädje när Alex inte längre är ensam. All sin tid och kärlek ger han åt Märta, så att hon kan återhämta sig. När hon vaknar, tittar hon genom fönstret mot sjön och minns sin kära Johan som gav henne sin lyckoring innan hon klev på den lilla yachten. Tårarna rinner ner från ögonen och då, vill hon ta sig hem genast. Alex kan inte stå emot henne men önskar att hon stannar längre. Det enda han kan göra är att hjälpa till hur hon kan ta sig till staden.

     I centrala Örebro sker det mycket firande, särskild krogarna som lockar med underhållning på fredagar. Från Hampetorp åker hon buss till Konserthuset. Under dessa omständigheter blir det nog sista turen för henne i Örebro. Hon vill ta sig till tågstationen för att åka till Stockholm, men pengarna hon fick av kära Alexander räckte inte. Hon går runt i centrum för att be människor om hjälp, men ingen bryr sig alls. Märta blir förtvivlad över hur människor i den nya generationen är helt olika jämfört med de äldre. Hon går längs Svartån och då ser hon Frimis. Klockan är tio i åtta och stämningen därinne ökar så fort gatlamporna tänds. Med mixer av världsklass musik och ett av de hetaste dansgolven i Örebro, frestas människor att gå in till Frimis.

      Märta har modet att stå upp för sin tro och aldrig låta yttrandet att hålla henne från att göra det som är rätt. Hon ger aldrig upp för hoppet. Men tyvärr, på kvällstid har Märta lite svårt att se om hon inte har sina glasögon, och innerst inne har hon en stickig, lätt öm känsla. Det är hunger, och vid denna tidpunkt kan inte hon koncentrera sig. Det börjar bli mörkt och kallt. För att denna kväll ska gå över anser hon att det inte finns någon annan väg än att gå in på Frimis. Musiken är väldigt högljudd och en av Märtas favoritlåt ”Det kommer aldrig va över för mig” hörs utifrån. Hon tar sig in dit och betalar 85 kronor för mat. Vid ingången erbjuder servitriser speciella välkomstdrinkar som innehåller alkohol, så att människor påverkas och vill ha mer. Hon undviker att ta sådana drycker, för att hålla sig medveten.

     På det glänsande dansgolvet står människor i en stor grupp och tittar på två unga eleganta män som är på gott humör för en dans. Märta blir väldigt nyfiken på vilka dessa personer är som får all dess uppmärksamhet? Märta närmar sig, och spontant blir indragen av mannen som dansar. När ljusen tänds och musiken stäng av, blir Märta riktigt förvånad. Vid den första ögonkontakten inser hon att mannen som håller i hand med henne är sin make Johan. På grund av han är berusad, tar han inte hänsyn till Märta som har slitna kläder på sig. Hon minns lyckoringen, som han gav till henne. Så fort Johan ser den vaknar han till, och inser att hoppet är tillbaka igen. Båda blir oerhört glada och kramar varandra. Som sagt så har livet alltid positiva samt negativa dagar. Men efter en stund undrar Märta vad gör Johan här egentligen?